Back to square 1#
Tillbaks hemma i lägenheten i Halmstad igen! Vet inte om jag ska skratta eller gråta, hittils har jag bara bölat! Men det var förmodligen (Förhoppningsvis!) bara för att Sebastian åkte hem idag, och det suger alltid lika mycket.
Men vi har haft två supermysiga dagar här, men nu är det dags att komma tillbaka till verkligheten, tyvärr. Högskolan kallar, och jobbet kallar.
Det kom jag till underfund med idag. Jag lever i två olika verkligheter. Och bägge är lika verkliga.
Den ena är här i Halmstad. Jag bor i en jättemysig lägenhet mitt i smeten mellan centrum och högskolan. Jag lever som en student, jag äter som en student, jag pluggar som en student, och skriver tentor och jag är ute ibland med resten av studenterna. Och allt är otroligt kul! En helt ny värld som är spännande att utforska och uppleva, en ny stad och jag har flyttat hemifrån. Jag lär mig att leva och ta hand om mig själv. Äntligen ute i världen och börjat livet på riktigt!
Den andra är den jag ständigt saknar när jag är här i Halmstad. Nej, jag är vääääl medveten om att det endast är 2 timmar hem, men det är sällan man kan ta sig dit. Det kostar pengar, och framförallt TID. Och TID är något jag inte har, på grund av plugget. För studiernas skull, så stannar jag. Och dom kommer i första hand!
Men jag saknar det gamla livet!
Jag saknar Sebastian så mycket att jag går sönder varje kväll. Jag saknar att sitta hemma i soffan på norra skolgatan och säga "Jag gör det sen!". Jag saknar nästan lite att bråka med Erik nästan varje dag! (Just nu hade jag föredragit det!) Jag saknar tryggheten man känner i sitt hem, jag saknar att inte vara ensam, jag saknar ett riktigt hem som man kan komma tillbaka till.
Jag saknar ett bekant ansikte!
Det känns sannerligen som två olika världar, och båda är lika verkliga.
Men när slutar det kännas som två olika, och istället som EN? NÄR ska det flyta samman??
Nu ska jag börja vänja mig vid att vara ensam igen, efter 3 veckor hemma. Och det kommer suga lika jävla mycket som sist!
PALLA att något så naturligt ska va så jävla SVÅÅÅRT! Löjligt ju!
Tycker du är så söt! .... och förstår precis hur du känner! Jag kan oxå sakna när du satt i soffan och sa " gör det sen"... :-) Äppelklisterlapparna under bänkskivan vid vasken ;-) ja, till o med när du bråkade med Erik. Då var allt som vanligt! jobbift med omställningar för alla. Men vi kommer hitta rätt i detta oxå och så småningom blir detta det "vanliga"- kommer att bli jättebra för du är så fantastisk! Kramar.....
