Elinensays

Undrar vad det är som bestämmer hur och när man ska drömma? Det senaste har jag drömt något så makalöst mycket. Och inte normala drömmar!
Häromdagen hade jag en RIKTIG mardröm.

Jag var kidnappad i ett stort källarutrymme, liksom en massa gångar och korridorer, som taget ur Resident Evil. Där hölls jag fången av bland annat nån slags muterad stor läskig katt, påminde lite om den där stora grejen i Tim Burtons Alice in Wonderland, fast i mindre format. Liten, kvick och morbid! Och den PRATADE och berättade för mig att det kvittade att jag skjöt den med ett hagelgevär (för det gjorde jag) för det kunde jag fortsätta med i fem år, för det skulle inte döda honom. Hopplöst läge.
Jag var fången och torterad i två veckor, och fick inte ha kläder på mig. Till slut så skulle jag jobba i ett rum, så jag "förvandlades" typ till hon med stora håret i Äntligen hemma, klättrade upp i ett fönster och började jobba. Jag försökte distrahera "katten" genom att prata som den här damen, som i tv. Till slut så tröttnade katten att lyssna, och vände ryggen till. Då tog jag ett tillhygge och slog sönder det lilla källarfönstret, och kröp ut. Aj. Men jag kom ut, och började springa. Ja gkunde höra hur Katten vrålade när han insåg att jag hade kommit ut, och började jaga mig.
Jag sprang för livet, genom bostadsområden och skogar, fortfarande helt naken. Till slut så kom jag fram till en motorväg, och sprang rakt ut på vägen och en bil stannade, och dom släppte in mig och gav mig en telefon. Det visade sig att jag var nere i Malmöområdet, och dom skulle köra mig till polisstationen i Nässjö (?!). På vägen dit ringde jag mamma och berättade vad som hade hänt, och plötsligt stannade bilen, och tjejerna hoppade av, och utanför väntade två män. De fyra personerna drog sen ut mig i skogen och fortsatte tortera mig, hänga mig om och om igen och annat konstigt. Sen gjrode drömmen ett hopp in i framtiden, tills att jag blev avsläppt på en polisstation i skogen, och sen var jag säker. Väl där så släppte allt, och jag börjar gråta jättemycket.
Sen vakna jag till, men gråtet fortsatte som om allt var på riktigt, och det ville inte sluta på jättelänge.

Sen fick jag gå UPP och vakna.