Post-tenta
Tentan skrevs i flygande fart! Det gick (TROR jag, självklart!) väldigt väldigt bra! Hoppet för ett vackert vg finns där... Jag hade lyckats plugga på allt som förekom i frågorna, så det fanns där, men några frågor var... minst sagt krångliga, tyckte jag! MEN, det kommer iallafall räcka till ett godkänt, det är jag övertygad om. (Så övertygad man KAN vara innan man fått besked, iallafall....)
SÅ, efter tentan flög jag iväg med tåget uppåt landet utan dröjsmål, och landade i Vara, hos Sebastian! :) DÄR har jag åtnjutit sovmorgon efter sovmorgon, och underbara sådana. I en liten, men väldigt varm och mysig, 90-säng!
Först fredag morgon kände jag tentanervositeten och äckel-känslorna slutligen rinna av mig! Först fredag kunde jag alltså verkligen slappna av.
DET HAR VARIT SÅ SKÖNT att få ta det lugnt i hela 5 dagar, och jättekul att få se Vara och folkhögskolan Sebastian pluggar på! :) Och bäst av allt är att jag har fått vara hos Sebastian. Fem långa, lugna dagar, kvällar och nätter, besök hos farmor, farfar, pappa och emelie, och dessutom fått träffa Ludvig. Men bäst av allt, har varit Sebastian.
Batterierna laddade, då kör vi nästa kurs. Filmens uttrycksmedel, HEAR ME ROOOAAR!!!
Pre-tenta
Nästa inlägg blir alltså post-tenta och en rätt rolig kontrast.
Igår var jag väldigt självsäker! Jag var övertygad om att jag kommer dansa igenom tentan som på rosor. Jag har pluggat på duktigt!
Men.. kvällen innan alltså. Jag hatar salstentor. Verkligen. Detta är min andra, självklart är man scared shitless. Tycker jag. Jag är FRUKTANSVÄRT nervös.
Tyckte det kunde vara en hyfsat bra ide att fullständigt skita i att plugga idag. Det jag inte fattar nu det skiter jag. Lyckligtvis så kan jag allt. Och hoppas verkligen att jag inte glömmer det imorgon... (Ja, självklart är jag jättemycketmer nervös för att jag inte har pluggat idag, baraföratt) Så jag stack faktiskt ner till stan och shoppade lite, för det gör jag aldrig! Så nu sitter jag här med min nya jacka och har jätteont i magen och nerositetsfjärilar och whatnot.
SÅ, nu har jag skrivit det. Imorgon ska jag skratta åt det, för då kommer det säkert ha gått skitbra!
Kan alla hålla på tummen....
Plugg
”Statlig kontroll tog olika former. Enligt det kommunistiska systemet, som införs genom den ryska revolutionen, nationaliserades filmindustrin i de olika regionerna som utgjorde Sovjetunionen. Det centraliserad kontrollen ökade under 1930-talet. däremot den nazistiska regimen som kom till poser i Tyskland 1933 stödde kapitalismen, så det inte ta det privatägda filmindustrin. Istället nationaliserade nazisterna branschen genom tyst att köpa bolag (man köpte delar av Ufa, Tobis och Bavaria). i det fascistiska Italien, var situationen helt annorlunda. Där stödde regeringen branschen och censurerade filmer. Regeringen nationaliserade inte filmproduktion”
VAD I hände när detta skrevs??? Jag fråntar mig allt ansvar för detta, och fortsätter rensa mina anteckningar.
Back2School
Tillbaka till the hellhole i'd like to call tentapit.
Förvirrat försöker man träffa rätt tangenter, men Kracauer blirvarenda gång Kraacuer.
För att inte tala om varje gång man missar mellanslag, se ovan.
Att till slut sluta förstår vad man har skrivit för du läser det för 745e gången.
Att aldrig bli nöjd.
OCHSÅVIDARE.
Egentligen är jag klar, men kommer väl säkert spendera hela morgondagen på att försöka göra den bättre
ELLER?
PUNKT.
Vill bara hälsa eventuella MMA-fans: Ni måste vara dumma i huvudet. Allihop. Boxning är en sak. OM DETTA ÄR MMA, SÅ ÄR NI DUMMA I HUVET. Detta är våld. Detta är "accepterat" VÅLD. Ni vill bara lagligt misshandla andra. Det FINNS ingen annan anledning.
MEN VISST. Va ni så dumma att ni håller på att misshandla varandra.
Men FÖRÄLDRAR. "Föräldrar" som uppmuntrar sina barn att slåss. Vad tror dom att detta leder till egentligen?? JOTACK, chansen är nog jävligt stor att dessa stackars barn tar med sig detta till skolan. JO det tror jag. Barn som blir så drillade att dom gråter för att dom vill vinna och vara "bäst". STACKARS BARN!! För guds skull!
Det finns otroligt många vettlösa saker i denna värld. VÄLDIGT många. Men detta är nog det som upprör mig mest. Barn. Åttaåriga pojkar.
Dom ska vara barn, inte slåss i bur för andras underhållning. Man blir ju illamående.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13667514.ab
Äckliga människor. Jublar? Far åt helvete, på riktigt
Pluggmaniac
Har pluggat, pluggat, pluggat precis hela dagen!
Vet ni hur man vet när man ska sluta?
När man strött försöker scrolla neråt med fingret i boken.
Så nu slutar jag, nu endast ett kapitel back.
(Cykeltjuven, 1948)
Film
Jag har nu påbörjat mitt andra år på kultur, kommunikation och administration, och har nu börjat på inriktningen.. Film! SÅ nu har ajg börjat läsa filmvetenskap 1-30, en kurs som innefattar 3 delkurser. Filmens uttrycksmedeler, Filmens historia och Filmteori med inriktning på världsfilm.
VI har dock börjat med delkurs 2, Filmens historia. Vi snackar och kollar film från 1895 då bröderna Lumiere uppfinner Kinematografen, världens första filmkamera, fram tills 1960-talet. Superspännande!
MEN! Det är inte det jag vill fråga/upplysa/diskutera nu. Nu vill jag undra lite över min fascination över (till synes innan hjälten överbevisar er) domedagsfilmer. Jag sitter nämligen här just nu och kollar på The Core. För er som inte har sett den: Hjälten spelas av Aaron Eckhart, som spelar professor Josh Keyes. Konstiga katastrofer drabbar olika delar av världen, ett märkligt exempel; 32 personer isamma område dör i samma sekund när deras pacemakers slutar fungera. Professor Keyes anlitas av staten, ja i USA, för att ta reda på vad som händer, och han kommer fram till att jordens kärna har slutat rotera. Nu måste han tillsammans med världens expert hitta ett sätt att få kärnan att rotera igen, och rädda världen. I nobelt armageddon-fashion.
Sounds promising, huh? Där har vi en klassisk domedag. Och likt de flesta, ligger den och cirkulerar kring 5-6 i betyg på imdb. Men jag älskar dom.
Min fråga är varför i helsike jag gör det. The end of the world. Jag, som vid alla tillfällen då meteorer väldigt nära passerar jorden blir helt hysterisk och tänker "tänk om detta är sista gången jag pratar med min pojkvän, kramar, kysser, säger att jag älskar honom" osv osv. Jag får panik och KAN kanske har gråtit över sånt nån gång. Varför. Kollar. Jag. På. Dessa. Filmer. Som handlar om JUST sådant. Armageddon, pappan dör och jag bölar lika mycket varje gång.
Men, then again, dessa filmer är fyllda av någon slags storhet. Det är någon slags känsla som är svår att beskriva. Kanske någon slags stolthet över mänskligheten? Det kvittar vad som hotar, en meteor lika stor som New York, jordens kärna slutar rotera (jorden DÖR), eller som i Deep Impact, meteorer TRÄFFAR jorden och man försöker överleva. Men mänskligheten lever vidare varenda gång. Dessa lösningar man hittar, overkliga vapen och rymdskepp, i detta fall... "jordskepp"? Alla uppfinningar, och uppdraget, sedan. Själva uförandet, resan till jordens kärna, resan till meteoren, Leo Biedermans (Elijah Wood i Deep Impact) flykt från katastrofen. Sen ÄLSKAR jag slutet av 2012, när man får se alla arkerna. Hela mänskligheten sitter i samma båt. (HAH, ordvits) MEN även på allvar. MEN, dessa hopplösa, verkligen hopplösa, filmer ÄR ju bara så spännande.
Det sjuka är att jag blir apdepp efteråt. När det är filmer med ofattbart sorgliga historier gällande familj och älskande som tar farväl osvosv glömmervidet såja.. Så The Core är lugnt, nothin sentimental!
Yup, the earth has a deadline! Nae, nu ska jag faktiskt kolla på filmen istället för att försöka filosofera om den.
Spexigt...
Det får ni se på efter Torsdag!
Tillbaka
Då börjar resan tillbaka till den normala vardagen.
Igår klättrade jag uppför väggarna på ett sjunkande fartyg, och idag börjar jag dagen med att utforska thailändska grottor och tempel, simma i vattenfyllda grottor och lyfta väggar med hjälp av Thor's handske.
När jag kommer hem så ska jag visa en bild jag tog på plats.
Men nu ska jag till skolan.
Punkt
Jag har skrivit talet, ska väl se över det igen imorgon. Jag har lärt mig (tror jag) den dumma stämman i One day more. Ätit mat har jag också. Kollat på tv har jag.
Vad finns det nu att göra?
Nej jag orkar inte lyssna på mer musik just nu, känns som att öronen är slitna och hjärnan är det någon som skrapar på. Aj. Nae, jag kanske bara ska skita i allt för en dag? JA
*drar ner persiennerna och går i ide*
*mina persienner är redan nerdragna 24h/dygn*
-
*GÅR I IDE*
Nej, det där lät verkligen deprimerande. Jag har bara noll motivation och är trött. Fortfarande glad!
Drömmarn!
Undrar vad det är som bestämmer hur och när man ska drömma? Det senaste har jag drömt något så makalöst mycket. Och inte normala drömmar!
Häromdagen hade jag en RIKTIG mardröm.
Jag var kidnappad i ett stort källarutrymme, liksom en massa gångar och korridorer, som taget ur Resident Evil. Där hölls jag fången av bland annat nån slags muterad stor läskig katt, påminde lite om den där stora grejen i Tim Burtons Alice in Wonderland, fast i mindre format. Liten, kvick och morbid! Och den PRATADE och berättade för mig att det kvittade att jag skjöt den med ett hagelgevär (för det gjorde jag) för det kunde jag fortsätta med i fem år, för det skulle inte döda honom. Hopplöst läge.
Jag var fången och torterad i två veckor, och fick inte ha kläder på mig. Till slut så skulle jag jobba i ett rum, så jag "förvandlades" typ till hon med stora håret i Äntligen hemma, klättrade upp i ett fönster och började jobba. Jag försökte distrahera "katten" genom att prata som den här damen, som i tv. Till slut så tröttnade katten att lyssna, och vände ryggen till. Då tog jag ett tillhygge och slog sönder det lilla källarfönstret, och kröp ut. Aj. Men jag kom ut, och började springa. Ja gkunde höra hur Katten vrålade när han insåg att jag hade kommit ut, och började jaga mig.
Jag sprang för livet, genom bostadsområden och skogar, fortfarande helt naken. Till slut så kom jag fram till en motorväg, och sprang rakt ut på vägen och en bil stannade, och dom släppte in mig och gav mig en telefon. Det visade sig att jag var nere i Malmöområdet, och dom skulle köra mig till polisstationen i Nässjö (?!). På vägen dit ringde jag mamma och berättade vad som hade hänt, och plötsligt stannade bilen, och tjejerna hoppade av, och utanför väntade två män. De fyra personerna drog sen ut mig i skogen och fortsatte tortera mig, hänga mig om och om igen och annat konstigt. Sen gjrode drömmen ett hopp in i framtiden, tills att jag blev avsläppt på en polisstation i skogen, och sen var jag säker. Väl där så släppte allt, och jag börjar gråta jättemycket.
Sen vakna jag till, men gråtet fortsatte som om allt var på riktigt, och det ville inte sluta på jättelänge.
Sen fick jag gå UPP och vakna.
Överbevisad!
Alla år av o-tjejighet (Är hon homosexuell???) är nu UTSUDDADE för all framtid, är jag rädd!
Jag har gått och blitt tjejig. Och tydligen vill tjejer ha uppmärksamhet och bio. Och sånt. Typ blommor.
SÅ alla ni tjejer där ute som fortfarande hoppas att ni kommer bli eller är enkla flickvänner. Jag håller tummarna för er. It'll come, It'll come, It'll come, It'll come, It'll come, It'll come, It'll come, It'll come.... Haha!
Adderar en ny roll i livet: Elin, Flickvännen
Dunn Deal.
Känns ändå rätt lugnt, har hållt mig i skinnet idag, no crazy acts! (Bortsett från att jag envisades idag igen med att sitta o göra allt i soffan= allt gled ner på golvet= Frustration)
Gäller bara att jag inte glömmer bort alla formler!
Men med mina nya matteskills så räkna jag ut att jag kan 82% av uppgifterna= Förhoppningsvis alltså klara tentan. Om inte tanten nu har tagit med dom 18% jag INTE kunde.... Vore ju skitkul. Förmodligen gör hon det med. FASTÄN hon sa att det skulle vara grundläggande. Vadfanärgrundläggande med EVA-värde? PSU.
Ett par grejer jag ska kolla över igen, bara... Men bara litelite.
Nu ska jag kolla vidare på Edward Scissorhands!!! Fritid, I love it!
Plugg!
(Fast then again, hur var det nu, är det högskolan jag överskattar, eller min egen förmåga jag underskattar?)
Mitt pluggschema/motivationsschema ATM!
Marknadsföringsboken Utläst
Företagsekonomiboken Utläst
Läsa organisationsboken (ett par kapitel kvar! Snart i mål!)
FE uppgifter!
Kap 10, uppgift 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9
Kap 11, uppgift 1, 4, 6, 11, 14, 15, 16, 19, 25, 26, 29
Kap 12, uppgift 1, 2
Kap 17 FÖR DEN VAR FRIVILLIG HAH Inte en chans att jag gör det frivilligt!
Kap 18, uppgift 1, 2, 3, 5, 7, 8, 12, 13
Kap 19, uppgift 1, 2, 3, 4, 5, 9, 10, 12, 18, 19, 20, 29, 45
Kap 20, uppgift 1, 2, 3, 4
ÖVERSTRUKET: Kommer jag inte ens KOLLA PÅ igen, för dom är klockrena thank god!
Idag ska jag fortsätta bocka av uppgifter, plugga dom jag absolut inte fattar. Jag har bestämt mig för att inte ens bry mig om vad EVA-värde är, för jag har inte läst om det än. Imorgon Är det ju redovisning i skolan, ska se o jag hinner stanna kvar om någon ska plugga, eller oxå går jag hem och läser, och sen ska jag hem! MEDANDRAORD, läsa organisation på tåget hem.
På torsdag blir det ännu mer tokplugg!
Och lugnet från igår finns fortfarande där. (Bortsett från otroliga frustrationer, muskelvärk och spänningar)
Men dom klarar jag av i 3 dar till.
FÖRRESTEN
Speciellt att lära sig "jag är skjuten, döende, ledsen, lycklig att få dö i min älskades-armar-som-inte-älskar-mig-tillbaks, och har jättejätteont"-sjunga.
Och jag ångrar att jag inte pluggade mer den 9/3
KBT
Idag var jag hos sjukgymnasten, och det resulterade i en början på KBT- Kognitiv beteende terapi. Och nu låter jag mycket knäppare än vanligt, men det är faktiskt så enkelt att jag är bara stressad, och det är orsaken till varför min rygg och axlar är stela som bara den. Ond cirkel: Stress-spänningar-stress för oförmågan att slappna av-stress!
Fick göra ett stresstest som var väldigt intressant, jag fick "betygsätta" vanor, som tillexempel bita på naglarna, rastlöshet osv. Kände speciellt för "bita ihop käkarna", rastlöshet, känns sig tidspressad (Som exempelvis att jag cyklar i akutfart mina 5 minuter till skolan en halvtimme innan föreläsningen börjar?), ont i ryggen, PRATA SNABBT, bli stressad när folk inte förstår saker. OCHSÅVIDARE.
Jag är alltså inte onormal, jag är bara stressad. Och detta ska jag vänja mig av vid. Om det resulterar i att jag pratar långsammare utan att bli stressad så PRAISE GOD!
Dessutom fick jag svar och anledningar till en massa ovanligheter, skönt att få svar på frågor!
Seriousness
Hugo Weavings ögonbryn: INTE o leka med.
Hemma
Förövrigt är jag tillbaks i Halmstad för veckan, åker tillbaks för repetition i helgen.
Har haft en produktiv dag, tagit mig hem, pluggat varenda ledig minut, trånat lite noter, kladdat i kalendern (Där blev det en rolig felstavning, vi sparar den. *Tränat) Nöjd med dagen iallafall!
Dessutom har jag pratat med pappa idag, och bestämt att han och emelie eventuellt kommer hit vid lunch den 5e maj för att fira min födelsedag lite smått! Sen åker vi gemensamt ner till Klippan så ska dom kolla på en föreställning! Äntligen kommer nån och kollar min (nästan) färdiginredda lägenhet! (Nej, har fortfarande hyllor som behöver mer än tejp för att sitta där dom ska.)
Dessutom var jag hos sjukgymnasten igår! Det visade sig att disken som sitter i käken (???) för att minska friktionen har typ stelnat lite på grund av spänningar. Skönt att få veta orsaken!
Detta vi nu försöka lösa genom.... någon slags form av stresshantering. Och något som tar hand om det värsta NU, så käken inte kärvar när jag behöver sjunga!
Så, tillbaks till kupolen på måndag!
NEJ
Men så tryckte jag fel så det försvann.
Kortfattat: Jag är trött på kommunaltrafik som inte håller tidtabeller, ställer in bussar när dom känner för det och ändrar tidtabeller lite då och då.
Och nu är jag ÄNTLIGEN hemma igen, vrålhungrig, pluggtvungen men inte pluggsugen.
Så nu ska jag äta mat, plugga, sura och vara glad över att det har varit kul på musikalrepet idag!
Och för att jag hade en sån klängapa brevid mig i sängen imorse, som inte kunde sluta kramas.
Knakeliknak!
Det verkar vara fler än jag trodde som har knakande käkar, skönt o höra att det är vanligt, jag som är så stissig.
Och nu är jag lite mindre orolig, och men också mer orolig, så allt är precis som vanligt.
Inatt vaknade jag två gånger (mer än nånsin) av att min käke typ "fastnade" i ena sidan så jag fick trycka o lirka tillbaka den i något slags "normalt läge". Så idag ringde till slut till vårdcentralen för att kolla om det är som jag tror, jag sover för mycket på ena sidan. Och ja, det verkar ju va det!
Vanliga spänningar alltså, och sånna har jag många av. Hon sa att det kunde även bero på spänningar i nacken so når käken. VA BRA för dom har jag också Verkar som att varenda anledning till knaket, har jag. HAH: kul (Jag kanske LER förmycket?)
Så nu har jag bokat tid hos sjukgymnasten för att se hur vi kan lösa detta. Vårdcentralen rekommenderade akupunktur. Och det vill jag VERKLIGEN inte,, noneedlesforme tack.
Men det ska tydligen vara bra för spänningar, så om sjukgymnasten rekommenderar det, så får det väl bli så. Men jag kommer spänna mig. Förmodligen.
Sen kunde man ju även skaffa bettskena som man har när man sover. Sådan far, sådan dotter! Men det låter ju som ett bra alternativ, om det är under sömnen som jag spänner mig!
Vi får se! Hoppas det blir lite bättre innan det dags för musikalpremiär, hade ju inte skadat UTAN en käke som vill låsa sig när man spänner sig, eller?
Som jag ser det så kan jag gärna vara utan att sen stå där och sjunga om min sorgliga ensamhet på paris gator, och att käken plötsligt väljer att fastna så jag inte kan sjunga. Panik. SPÄNNA.
Så får jag chans till akupunktur, så e det bara att tuta o köra.
